Mattias svarar ...
Du har vuxit upp i en kristen familj, med många kristna vänner i en frikyrklig miljö. När du var yngre (typ tonåring) var det självklart för dig då att du ville gå med Jesus?
På ett grundläggande, djupare plan så var det självklart att det fanns en Gud och att jag trodde på detta. Man fick ju mycket gratis när man växte upp i en sådan miljö och det fanns gott om goda förebilder, både äldre och yngre. Men man måste hitta sin egen personliga tro och sitt eget förhållningssätt och det kan vara en kamp. Man kan inte leva enbart på andras tro. Någonstans måste man sätta ner foten och bestämma sig.
När det kommer till det personliga uttrycket och engagemanget har det gått fram och tillbaka. Det är ju lätt att "leva ett kristet liv" när det är normen, men det räcker ju inte hela vägen, det tillfredsställer ju inte de innersta behoven och det kan ju ta lite tid att inse vad som saknas, vad som fattas mig.
Vad är då bränslet i din relation till Gud?
För mig är känslan att jag inte kommer undan Gud. Det är lätt att säga ja till Gud när man lever i en kyrklig miljö, men vad man sedan gör av sin tro, hur man låter Gud styra i sitt liv, är nästa fråga. Det finns inom mig en längtan, ett tomrum som jag känner ännu inte är fyllt. Något inom mig som pockar och drar, det går inte att negligera. Något är nedlagt i mig och dörren är öppen och frågan är vad jag låter det gudomliga göra i mig, med mig.
Hur hanterar du insikten om denna längtan?
Det är i det lilla det händer. Var jag har mina tankar i vardagen. Jag söker kanske Gud mer aktivt genom t ex genom att lyssna på lovsånger och predikningar, genom att ta till mig andras vittnesbörd. Jag försöker ha fokus på Jesus. Vi gör ju varje dag aktiva val med vår tid och vårt engagemang.
Och vad hoppas du det leder till?
Jag hoppas det leder till mer mod att vara radikal. Jag känner ett allt större behov av att sträva emot strömmen. Att vara kristen med Jesus som förebild. Det samhälle vi lever i och påverkas av går ju helt på tvärs mot det Jesus stod för. Vi lever i ett ytligt brus där belöningen/bedövningen ges av konsumtion och yta men vårt innersta väsen behöver något helt annat.
Om inte vi kan visa på andra värden - vem ska då göra det? I hemmet och i landet Sverige Ä
Publicerat den 15 september
Skriv ut
