Henrik svarar ...
Du är person med ett stort socialt engagemang som tar dig tid för många människor i din omgivning. Hur kommer det sig?
Hm… det är inget jag har direkt tänkt på, det har nog bara blivit så. Men jag kan se lite bakåt nu när jag är vuxen och se upp till mina föräldrar och mina mor- och farföräldrar för att de inte låtit pengar vara det viktiga utan alltid låtit oss (barn) och andra människor komma först. Det har varit en naturlig del av vardagen för dem och jag blir mer och mer tacksam för att jag har fått växa upp i den andan.
Hur tänker du då, var går gränsen för hur mycket man kan ge av sig själv?
Ja, hehe, det är helt klart så att det är ju sällan så att man just sitter och väntar på att få ett samtal när frågan om hjälp kommer, oftast står man mitt uppe i något annat. Det blir gärna en ”kamp i skarpt läge” om man ska göra det man egentligen måste eller hjälpa någon annan. Framförallt är det väldigt roligt att få hjälpa andra, men visst finns det tillfällen då man inte alltid kan vara helt tillgänglig.
Du är en företagare med mycket driv, vilken roll spelar din tro i företagandet?
Generellt sett är det lätt att kämpa på lite för mycket själv utan att fråga Gud om råd. Man ska be mycket över sin verksamhet och att Guds vilja sker med den. Och inte minst att våga be om bönehjälp över sin verksamhet om man inte själv orkar be - det är en urkraft vi har att hämta av. Det blir mer och mer tydligt för mig att man måste involvera Gud i sitt företag. Man ramlar så lätt i fallgropar om man glömmer bort att be, det är så lätt att gå och oroa sig för både det ena och det andra. Och jag är en sådan person som inte orkar gå med oro under en längre tid. För mig är det viktigt att lämna av all malande oro hos Gud vare sig det handlar om jobb eller något annat. Om jag känner en frid innerst inne klarar jag mycket lättare av tillfällig yttre stress.
Församlingsliv – varför?
Jag behöver påfyllning och undervisning för att underhålla min tro. En del säger att man kan ha en gudstro utan att vara med i en församling, men för mig är gemenskapen med andra troende nödvändig. Tron är det mest intima man har, och delar man de djupaste och mest nödvändiga behoven i livet med varandra så är det såklart laddat och därför blir församlingen som en tät familj. Jag känner en stark tilltro till det sammanhanget, det är något man kan luta sig mot.Vi har för övrigt känt oss väldigt välkomna och det har varit mycket lättare än vi trodde att komma in i församlingen. Alltså, fattar ni egentligen vilken fantastisk församling vi har? Det är en arbetande och aktiv församling, det vet ni om, men jag känner framförallt att det är en varm och kärleksfull församling!!!
Till sist, vad tänker du kring andliga gåvor?
Ja, det har ju nästan försvunnit i en del församlingar, men det borde vara en självklarhet. Andlighet är inget man ska vara rädd för, det ligger så att säga i kristendomens natur… J Men det är viktigt att man ber Gud och Den helige ande att visa vilka gåvor man har. Man kan inte ta en gåva, för då är det ingen gåva. Som församling behöver man vara förlåtande, för det kan ju bli fel, men då får man inte döma den personen. Jag längtar efter att de andliga gåvorna ska komma fram mer i församlingen, det är spännande! Och jag skulle vilja höra mer undervisning om detta.
Publicerat den 24 september
Skriv ut
