Tankar från pastorn - Vardagens lov

I en reklam som gick på tv för några år sedan gick en solbränd snygg manlig skådis runt på en paradisstrand och sa på bruten svenska: ”livet är inte dagarna som passerar, utan dagarna man minns”. Vilket kärnfullt budskap! Vem blir inte inspirerad att göra som mannen i reklamen; bara lämna vardagens uppenbart meningslösa harvande för att istället krama ut musten ur livet till max på en solstol vid ett glittrande blått hav…? Reklam-makarna vet hur man säljer in en dröm!

Men om man skulle våga vara lite kritisk och tänka ett varv till; stämmer verkligen uttalandet? ”Livet är inte dagarna som passerar, utan dagarna man minns”. Nja, jag vet inte. Lever vi inte också alla de dagar som inte gör så mycket väsen av sig? Jo, visst gör vi det! Hjärtat slår, vi andas, tänker, hoppas, arbetar, äter, älskar och suckar. Och både växer, formas och förändras, utan att vi kanske märker det. Stillsamt, sakta men säkert, pågår livet inom oss varje dag, varje minut.

Inom kristen tradition talar man ibland om öknen. Öknen är de perioder i ens liv, både i det yttre och i det inre livet, där det mesta upplevs kargt och öde. Fattigt, tomt, tråkigt. Vardagens möda och harvande. En ganska stor del av våra liv utgörs av just sådana tider, när det kan kännas som att vi mest står och stampar. Men det paradoxala är ändå att det är just i öknen som Gud verkar vara som allra mest verksam med sitt formande av oss. Det var i öknen som Jesus prövades, men även rustades, för att gå ut i den tjänst och det uppdrag som var lagt på hans axlar. Det var under den långa ökenvandringen som Guds folk formades till att bli just; Guds folk. Och det var i öknen, på vägen till Damaskus, som Paulus mötte Herren så starkt att han blev förblindad; det som senare kom att förändra riktningen för hela hans liv.

Ofta kan också vi upptäcka när vi ser tillbaka, i backspegeln, att det var just de perioder i livet som var som svårast som format oss mest. När vi harvade på i öknen. Dagarna i sig kanske inte framträder med klarhet för oss; den ena dagen var den andra lik. Karg och tom. Men perioden som helhet var avgörande.

Det skulle i så fall innebära att den snygga manliga skådisen har fått det hela om bakfoten. Livet är mer, större och djupare än de dagar vi minns; livets skönhet är just att det skiftar. Om allt vore glittrande hav och solstolar skulle även detta till slut förvandlas till öken för oss. Den mörka klangbottnen i vardagens slit behövs för att vi ska få både klarsyn och kunna växa som människor.

Eftersom den största delen av våra liv utgörs av just ”vardag” måste det betyda att denna är ovärderlig, helig och av största betydelse för oss. Det är lätt att se ner på det som världen anser är ”ringa”, litet och futtigt. Men det kristna budskapet är ett annat; ur 1 Kor 1:27:
”Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet.”

Mads Mikkelsen heter skådisen i reklamen som talar om de glittrande dagarna. En annan Mads, Mads Nielsen, har skrivit en psalm med en helt annan tyngdpunkt som jag föredrar betydligt mer.

/Johanna Fredrixon

Du som önskar samtal, bikt,
själavård eller förbön är alltid varmt välkommen att höra av dig till mig! Telefonnummer: 076-3219197