Tankar från pastorn - Mannat från himlen - Guds hopp!

Som kyrkor och församlingar är vi i denna tid berövade vår naturliga mötesplats och samlingspunkt. Människan blir till genom mötet med Den andre. Och på samma sätt upplever vi att vi som gemenskap blir till i mötet med varandra. Vi har svårt att tro att det som inte syns ändå finns. Men det som genom tiderna har skapat, format och burit Guds folk är inte troheten till platsen, utan till Jesus Kristus. Det är i HONOM som vi lever och rör oss och är till. Genom Hans Ande är vi ett, en Kropp, tillsammans. Inte genom vad vi gör eller inte gör av oss själva.

Under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten fick Guds folk dagligen prövas i sin tillit till Herren. Och de misströstade, gång på gång. Men Herren övergav dem aldrig. Varje dag fick de ta emot precis det som de behövde för dagen. Mannat från himlen. Brödet, som ett uttryck för Guds närvaro och utgivande kärlek. Brödet som en symbol för det goda, hoppet, allt det som vi behöver och längtar efter. En symbol för det nya Jerusalem och den himmelska festen i Guds rike. Genom att äta det brödet fick folket en ny hemvist Ä inte på en viss plats, utan i sitt hjärta. Var är Gud? frågar människan sig. Här är jag, svarar Herren. Alltid nära. Varje dag. Att äta brödet skulle kunna beskrivas som att äta hopp Ä att inta hopp och att fylla sig med hopp. Att mätta sitt oroliga hjärta med det goda som Gud ger Ä hopp för varje dag.
Och Gud är trofast. Han är den densamme igår, idag och i evighet. Också idag kan du få ta emot manna från himlen; Guds goda och livgivande hopp!

I brist på templet kan även vi, under vår ökenvandring, bära med oss Guds tabernakel. Vi kan slå upp vårt tält där vi befinner oss just nu och gå in i Guds närvaro. Han ger oss det vi behöver just nu, just idag. Genom sin Ande har han skrivit sitt levande Ord i våra hjärtan. Vi får misströsta, klaga och bli trötta. Gud tål det, jag lovar. Men i Hans närhet kan någonting annat väckas inom oss. Kanske kan vi en liten stund få låna Guds blick på oss själva och vår situation, och kanske kan vi i det ljuset ana även något annat och något mer än enbart öken och sand. Kanske ser vi då även soluppgången i öster och ett nytt land som skymtar i horisonten. Så smakar mannat i öknen; det smakar hopp.

Likt Guds folk under ökenvandringen är denna period en daglig övning i tillit. Men det är också en inbjudan att dag för dag få möjlighet att växa i lärjungaskap. Varje dag förser Herren dig med manna från himlen Ä har du märkt det? Ibland är det storslaget, men oftast inte. Det kommer till dig i de små sakerna. Ett ord, en ton, ett ögonblick. Kanske kan fastan innan påsk vara ett gott tillfälle att öva sig lite extra i uppmärksamhet. Att dagligen ställa sig frågan: på vilket sätt har Herren mött mig idag? Jag tror att du kommer att bli glatt överraskad. Och inte minst, fylld av hopp!

Med önskan om Guds rika välsignelse!

/Johanna Fredrixon